Äntligen, vår och lätta ben

Jag tror att vi alla svävat mellan hopp och förtvivlan när vi väntat på att något skall hända, fungera, komma eller bara bli. Som tex våren som verkar ha extremt svårt att betämma sig om det är dags eller inte. Nattetid är det långkalsonger och luva som gäller och dagtid har nog en och annan kortärmad överdel redan tittat fram på uteserveringarna, skall du ha så svårt att bestämma dig. När det gäller min träning är det nog som för många av er andra när man satt upp ett visst mål och man tränar och sliter och väntar på genombrottet, flytet, andra andningen, eller bara känslan av att det helt plötsligt går lättare. Idag var en sådan dag. Igår var jag lite sliten och seg men genomförde dubbelpassen enligt plan men som sagt, segt var det. Idag kändes det bättre och solens strålar värmde gott och det var i stort sett isfritt på hela sträckan. Det är en härlig känsla när tankarna svävar iväg och benen bara bär dig fram. Du känner dig stark och har orken att njuta av allt runt omkring, hundar som leker, cyklar som susar förbi, barn som leker i pölarna av den smälta snön, du har orken och fokusen att registrera det mesta runt omkring, det är dessa dagar man tränar för. Passet idag blev 20 kilometer i 4:59 tempo vilket jag är mycket nöjd med och helt enligt plan, än finns det hopp..:-))