Kroppen klarar mer än vi tror

I morse när jag vaknade befarade jag det värsta, att kroppen skulle vara stel och orörlig efter helgens skidbravader. Men till min förvåning var det endast mina trötta ögon som bad om några extra timmars sömn, men icke, det var dags att återigen bege sig till arbetet. Till lunch blev det en genomkörare i gymet för att bli av med den stelhet som vägrat lämna min kropp och lyckligtvis var det bara armarna som kved av smärta efter söndagens 8 mil stakning. På löpbandet visade benen en härlig pigghet och det blev 6 kilometer i hyggligt tempo. Kroppen är bra på att återhämta sig om man använder sunt förnuft, vila, stretching, ett lätt genomkörarpass och mat gör underverk. Det är imponerande hur mycket våra kroppar klarar av. I söndags vet jag inte hur många skidåkare jag såg som pendlade mellan hopp och förtvivlan, som vallade på och skrapade bort, som svor och som skrattade men de flesta visste att dom hade lite extra att ge, att dom orkade lite till. Det var nog många av oss alla som passerade målgången i Mora med samma leende på läpparna och samma glimt i ögat och vi var nog alla lite stolta över det vi gjort " I fäders spår för framtida segrar".