Stel men glad

Efter ett par dagar med bra uppladdning blev det igår dags för loppet. Prag visade sin bästa sida och regnet byttes till strålande solsken och sambarytmer längs banan. Jag hade till detta lopp förhoppningen att sätta personbästa men insåg redan efter 27 km att det skulle bli omöjligt. Benen och knät var inte helt hundra så det fick handla om att ta sig i mål. De sista två kilometrarna sprang jag tillsammans med en triathlet som kom från GB men nu bodde i Tjeckien, vi hjälpte varandra den sista biten till toner av samba längs upploppet, en härlig känsla. Igår kväll blev det en härlig middag på restaurant Rennome som bjöd på god mat och ypperlig service. Idag skall jag försöka få lite ordning på burgarna, ev. blir det en liten oljemassage.