Uppsats Prag ToR

Inför den efterlängtade resan var det mycket oklart om jag ens skulle klara av att springa loppet, smärtan i knät satte många tankar i rullning och att pendla mellan hopp och förtvivlan tar hårt på psyket men det gällde att försöka behålla fokus på loppet och göra allt jag kunde för att till slut stå där på startlinjen. Resan gick bra och planen att njuta och äta gott inför loppet gick som på räls. Flera mycket bra restauranger med förstklassig mat till förvånansvärt låga priser. Besöket på Pasta Fresca första kvällen var charmig med god mat, bra service och en skön miljö i underjorden. Lagom långa promenader, massage och stretching verkade göra nytta för knät. Kvällen innan loppet kom tyvärr en förkylning krypande, inget som skulle förhindra en start men ag kunde gott varit utan denna. I skrivande stund är jag ordentligt förkyld och nässpray och halstabletter avlöser varandra. Kvällen innan var tanken att fylla på med lite extra energi men den kvällen blev restaurangbesökettyvärr en total katastrof. Mycket glädjande på söndagsmorgonen var att två dagar av tråkigt väder var historia och solen började värma upp luften och vid start var det strålande solsken och en behaglig temperatur. Mitt mål innan resan var att sätta pers och att gå under 3:45, vilket jag vid start insåg att det skulle bli tufft med tanke på de senaste två veckornas problem. Jag gick trots detta ut i planerat tempo och efter 1,2 kilometer när jag passerade mina medresta supporters kände jag mig grymt stark och jag flöt fram. Det började nu bli lite varmare och det gällde att inte slarva med drickakontrollerna. Kilometer efter kilometer gick och jag höll tempot och låg 2-3 minuter under planerad tid vid passeringen 2,1 mil. Vid 23 km kom en lätt lätt uppförsraka och solen värmde på bra och kroppen fick för första gången börja jobba och det var ordentligt. Fram till paseringen 28 km höll jag mig under min planerade kilometertid men sen började problemen och det gick fort. Visst började knät värka och det kändes långt från bra men det största problemet var att benen inte bar, dom var slut på kraft och energi, jag stred för att hålla mig ovanför vattenytan. Nu var det viktigt att dricka sportdryck för att få energi till benen för klara mig i mål. Vid 33 kilometer fick jag en snabb masssage av låren vilket gjorde lidandet lite bättre. Kommande kilometer gick långsamt men dock med lite bättre steg. Vid 40km kom jag upp jämsides med en triathlet från Tjeckien med brittiskt ursprung. Han tycktes ha det lika tufft som jag denna dag och han hade som mål innan loppet samma sluttid som jag på 3:45. Två slitna kroppar beslöt sig för att sista 1,2 kilometrarna slå följe, den sträckan blev mycket lättare och minnesvärd. Vi kom där på upploppet med sambatakter att lyftas fram till, fullt med folk och underbart väder, och vi hade klarat det, vi skulle snart passera mållinjen tillsammans, tack Charles Burton. Efter loppet blev det bubbel, segeröl och en fantastisk middag. Måndagen ägnades åt massage, shopping och mer god mat. Middagen avnjöt vi på pärlan Ristorante Pizzeria Giovanni, en fullpoängare. Det viktigaste efter ett lopp som detta är att köra en liten analys över förberedelser som mat, väder, träning, sömn mm för att ha möjlighet att förbereda sig än bättre inför kommande lopp. Från Prag tar jag med mig: Underbar stad med mycket att erbjuda, ett lite mindre påkostat lopp men mycket vänligt trots all kullersten, boka bra restauranger i förväg, billigt. Efter ett par dagar har benen hämtat sig helt ok och är nu redo för att börja jobba igen, cykel kanske.

Nummerlappsdags                      Pasta Freca en kononkrog

Fikapaus på Elba                        Gatukonst

Charles Burton

Kultur i Prag

Plocktallrik på U Stares Stadny    Sjyssta källarvalv