Vätternrundaångest

Jag är löpare och ingen cyklist, det står nog klarare för varje dag som går. Om drygt två veckor är det dags för Vätternrundan nr två. För ett år sedan hade jag kämpat med träningen precis som alla andra och när väl loppet infann sig undrade nog många precis som jag vad man hade gett sig in på. 10 grader och regn är...!!! inte idealiska cykelförhållanden och när sedan ena knät gav upp helt och hållet med 11 mil kvar så var cykling det värsta jag visste. Men man glömmer snabbt. Väl i mål och en dryg timme senare satt man där på uteserveringen på Harrys i Motala tillsammans med Thomas och vi har avslutat en härlig hamburgertallrik och lyft handen för att beställa öl nummer två och all smärta var som bortblåst och planerna på en ny Vätternrunda hade redan börjat susa runt i huvudet, det finns ingen logisk förklaring över hur vi fungerar. Nu står jag här igen med sexton dagar kvar och inser att jag tränat för lite cykel inför loppet och samtidigt satt som mål att kapa tiden från 2012 med ca 4 timmar, e man frisk eller, men det är så det är och det är så det får bli.