Om mig

Namn: Niklas Heller

Ålder: 44

Intressen: Träning, mat, resor

Familj: Sambo och 2 barn

Bor: I Stockholm

Instagram: runningheller

Meriter: 
Löpning
Stockholm Ultra Marathon 50km 2013 ( 4:50:37)
Stockholm Marathon 42km 1991 (4:05:41)
Stockholm Marathon 42km 2009 ( 4:24:58)
Paris Marathon 42km 2010 ( 3:56)
Dublin Marathon 42km 2012 ( 3:49:51)
Prag Marathon 42km 2013 ( 4:11:15)
Amsterdam Marathon 42km 2013 ( 3:43:05) PB
Stockholm Halvmarathon 21km 2009 ( 1:54:45)
Göteborgsvarvet 21km 2010 ( 1:55:18)
Stockholm Halvmarathon 21km 2010 ( 1:46:32)
Lidingöloppet 30km 2012 ( 3:06:04) Svensk Klassiker 
Skidor
Kortvasan 30km 2010 ( 2:53:12)
Kortvasan 30km 2011 ( 2:26:19)
Öppet Spår 90km 2011 ( 9:05:19)
Kortvasan 30km 2012 ( 2:01:04)
Öppet Spår 90km 2012 ( 8:04:24) Svensk Klassiker
Kortvasan 30km 2013 ( 2:06:20) 
Öppet Spår 90km 2013 ( 7:46:59) 

Simning
Vansbrosimmet 3km 2012 ( 1:12:29) Svensk Klassiker
Cykel
Vätternrundan 300km 2012 ( 15:14:00) Svensk Klassiker
Vätternrundan 300km 2013 ( 12:54:00)

Triathlon
Stockholm Axa Triathlon Olympisk distans 2012 ( 3:14:40)
Stockholm Vattenfall Triathlon Olympisk distans 2013 ( 3:07:49)
 

Mål: Ultraloppet Lake Saroma 100 km i Japan

 

I min familj har mycket kretsat kring idrott, jag och mina syskon har alltid sportat och det har alltid varit en del av vardagen. Som ung var det fotboll och hockey  som gällde för mig och jag minns hur jag släpade min hockeytrunk med målvaktsutrustningen i snålblåst och snöstorm till och från Östermalms IP och dess utomhusrink. På den tiden var det inte tal om att träna i hall och ta sig till träningen det fick man sköta själv, inget curlande här inte. Vid 15 års ålder valde jag bort den enda sport jag haft någon form av talang i, hockeyn. Jag hade efter alla år av släpande av den där nedriga jättetrunken tröttnat på snöstormar och målvaktsbenskydd,  jag skulle spela fotboll. Så här i efterhand kan man fundera på om beslutet var bra eller dåligt, jag slutade samma säsong som jag tagit plats i Brinkens A-trupp som 15-åring. I många år framöver var det fotboll i Reymers som gällde med spel i division 4 tillsammans med ett underbart gäng som umgicks både på planen och vid sidan av fotbollen. I takt med att det blev tillskott i familjen trappade jag ner på fotbollen i lägre divisioner och med spel i korpen. Under 2005-2007 bestod min träning endast av lite löpning och sporadiska inhopp på fotbollsplanen. Men sen hände något, en mycket god vän fick diagnosen cancer. Detta var våren 2007 och det var förstås en tuff tid för honom med allt vad sjukdomen innebar, men han var och är en kämpe. Under hösten när behandlingar och den slutliga operation var avklarad fick jag kort tid efter denna beskedet att han hade varit ute och sprungit 1,5km...!!!
Det var vid denna tidpunkt jag kanske på allvar insåg att livet är för kort för att slösas bort. Min vän hade visat en otrolig styrka och en vilja att kämpa sig tillbaka. Vid det här laget var det känt att han och en gemensam bekant hade som mål att springa Paris Marathon 2010. Vid den tidpunkten ändrades mitt liv. Den första Januari 2008 slutade jag snusa, äta godis och började träna på allvar och på min väns 40-årskalas i juni 2008 meddelade jag att jag gärna följde med till Paris om det gick bra. Resan har sedan bara fortsatt och jag har fått uppleva många härliga ögonblick under lopp, resor, träningspass som berikat mitt liv, hoppas att du kan få vara med om samma resa.

Be Strong

 

Vägen mot Japan

När jag läste den fantastiska boken "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Murakami, där Haruki beskriver ultraloppet på 100km runt Lake Saroma i norra Japan började tankarna att sväva iväg. Jag har alltid varit intresserad av japansk kultur och har haft en dröm att besöka landet i fjärran. Tanken har nu väckts till liv allt eftersom min träningen gått framåt och idén på en löparresa kombinerat med kultur har börjat gro och fått fäste . Visst är det ett högt uppsatt mål och självklart är det mycket som skall falla på plats om jag en dag skall stå där i gryningen på startlinjen en sån där kylslagen morgon det bara kan vara just vid Lake Saroma, full av förväntan av vad timmarna framför mig har att erbjuda.
Men vägen dit är lång och livet är fullt av andra utmaningar och några hållplatser jag gärna stannar till på under min resa är New York och Berlin för att se vad deras 42km har att erbjuda, fler triathlon utmaningar lockar också och mycket mycket mer.