Ibland är det så skönt med dagar som denna. En lördag med sovmorgon och frukost i sängen är aldrig fel. Då det inte blev någon start i Midnattsloppet blev det en träningsfri dag utan någon som helst fysisk ansträngning, skönt. Det har blivit ett par filmer, en härlig hemmaburgare till lunch och lite lördagsgodis eftersom det blev storvinst på Gröna Lund igår. Dessa dagar får inte underskattas, jag är visserligen en förespråkare av en hög dos träning, men återhämtning och njutning är en del av helheten för att må bra. Idag vill jag även hissa alla som kämpat sig igenom Cykelvasan och alla 35 000 löpare som fyllt söders gator i Midnattsloppet, grattis på er.

Det är skönt med dagar då träningen känns lätt trots att passen är tuffa, dessa dagar är inte så vanliga men ack så härliga. På löpbandet väntade ytterligare ett backpass på 6 kilometer med ökat lutning för varje kilometer men med konstant fart på 11,5 km/h. De första tre gick rätt lätt men med ökat lutning kom syran och det blev betydligt tuffare. Efter bandet blev det lite vikter. Dagens andra pass blev simning i 25m bassängen på Eriksdalsbadet. Andningen fungerar nu lite bättre vilket gör det enklare att variera träningen. Idag blev det lite 25 meters intervaller, några 25:or bröstsim för att få ner pulsen och några 50m med vändning, kul att det börjar hända lite. Vad helgen bjuder på beror lite på om det eventuellt blir en start i Midnattsloppet i morgon kväll, det får morgondagen utvisa.

Gårdagen var fullspäckat från morgon till kväll så pass att skrivandet fick utebli. För att vässa formen inför triathlon nästa vecka kommer det att bli en del intervallpass. Gårdagens lunchpass innehöll 15 min cykelintervaller och direkt efter det upp på löpbandet för 15 minuters 400 meters intervaller. När pumpen fått sitt blev det lite styrka med tyngre vikter. Kvällen ägnades åt landskampsfotboll på Friend Arena, en begravningsföreställning där man kunde höra en knappnål falla. Nu är det hög tid att fotbollsförbundet gör något, sänk biljettpriserna, hyr in körer för att få igång publiken, gör bara något och det är snabbt. Jag har i ett tidigare inlägg tipsat om boken " Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Marakami, en i mina ögon mycket trevlig och bra bok. Idag måste jag be mr Murakami om ursäkt för mitt senaste inlägg om min dröm om resan till Japan och 100 milsloppet runt LakeSaroma där jag i förvirring glömde skriva om den främsta inspirationskällan som just är Harukis målande beskrivning av loppet han själv genomförde, sorry för det. Dagens lunchpass bestod av 6 kilometers backlöpning på bandet, tufft och nyttigt. När hjärtat hade jobbat klart blev 15 minuters lyfta skrot, även idag med tyngre vikter och färre repetitioner.

Att ha drömmar kan kanske i vissa fall låta stort eller något som skall vara lite svårt och omöjligt att uppleva eller så kanske det kan vara många små eller stora saker som håller ambitioner och längtan levande. Jag har tidigare skrivit om min dröm eller mitt mål att en gång stå på startlinjen vid Lake Saroma i nordöstra Japan för att anta utmaningen 100km runt den vackra sjön. Skall man man försöka att analysera drömmen handlar den nog mer än om ett lopp utan en mängd olika delar. Jag har så länge jag kan minnas varit intresserad av japansk kultur, kanske såddes ett frö när jag som ung såg mästerverket De sju samurajerna av Akira Kurosawa. Den japanska maten, disciplinen och männinskorna är något som är olikt det man är uppväxt med och kanske därför intressant och spännande och något man vill lära sig mer om. Att sedan springa ett lopp på för mig outforskad mark långt ifrån vardagen i Stockholm gör det kanske än mer lockande. Resan till Japan är lång om den ens kommer att bli verklighet, det är ju bara en dröm, men efter det senaste årets framsteg ute på banorna börjar allt bli tydligare och mer realistiskt, detta är något jag verkligen vill. Jag älskar att utmana mig själv och mår otroligt bra av att förflytta mina egna gränser. För att springa längre distanser än vad jag hittills klarat av kommer kräva mer och kvalitativare träning, och det kommer att ta sin tid. I år har jag Stockholm Triathlon och Amsterdam Marathon inplanerat och eventuellt kan en start på Lidingöloppet bli aktuellt, hur nästa år kommer att se ut har jag inte tagit ställning till men ett försök på en lite längre distans än 50 kilometer är mycket möjlig. En resa till Japan ligger säkert 2-3 år framåt i tiden och det är ett så stort projekt att jag säkert kommer att behöva hjälp. Jag kommer därför att välkomna sponsorer som vill hjälpa till att göra detta möjligt. Känner du någon eller något företag som kan tänkas vara intresserade hör gärna av dig. För att genomföra ett projekt som detta kommer det behövas kläder, skor, utrustning, resor, tävlingar, träningsläger mm. så all hjälp kommer att välkomnas. Idag blev det styrketräning på lunchen med lite tyngre vikter än normalt. Jag gjorde även min snabbaste tid på bandet någonsin med 18:50 på 5 kilometer, vilket börjar bli en anständig tid för en snart 45-årig yngling:-)

Jag tror att oavsett mål eller grad av fysisk påfrestning eller utmaning man antagit har man en längtan efter att det skall vara lätt och att man skall känna sig stark och må bra, men resan ser givetvis olika ut och är olika lång beroende på förutsättningar, det uppsatta målet mm. Själv har jag idrottat hela mitt liv men har inte förens nu kommit till det läge då tuffa pass kan kännas lätta, återhämtning går fortare än någonsin, glädjen i att träna är större, insikten i att tålamod är viktigt och att allt måste ske i balans med allt annat i livet. Om man börjar att springa så tar det tid innan ett pass känns lätt, skall man gå ner i vikt på ett sunt sätt tar det lite längre tid än att banta men är säkert bättre för kroppen och mer blir hållbart ( egen teori). Något som fungerat för mig är alla små delmål under resan som sporrat mig att träna, lära mig nya saker, utmana mig själv men även belönat mig. Resor, nya vänner och en bättre hälsa är något jag fått som återbäring på mina egna investeringar. Jag tror att alla kan och det gäller bara att hitta sin väg. Behöver du tips eller bar någon att dela din träning med, hör bara av dig. Idag blev det ett brickpass på lunchen med styrketräning 10min för axlar och rygg ( simningen), 15min motionscykel intervaller och 15min intervaller på löpbandet. Det som känns bäst inför Triahlon för tillfället är övergången från cykel till löpning där benen känns pigga direkt, kanske ett kvitto på att växelträning fungerar.

Efter gårdagens synder blev det en modell lite lugnare dag idag. Efter en mulen morgon sprack det upp och det blev en dag på altanen med storfrukost med gästerna följt av grillat till lunch med en sagolik rabarber och hallonpaj till efterrätt. Lite boule och viloläge i solen blev dagens ansträngning, skönt med en etremt lugn och skön dag. Nu laddar man batterierna för en bra träningsvecka med finslipning inför triathlon. Tänk att jag alltid skall bli så dålig av kräftor.

Räddnigen.....
 

Egentligen borde man inte göra inlägg på bloggen efter 24:00 och framförallt inte efter en lyckad kräftskiva, men som ni alla förstår kan det ibland vara svårt med vad som är politiskt rätt och vad som kanske är klokast, men nu blev det så här eftersom det är svårt att låta bli. 07:15 ringde alarmet för en tidig frukost innan dagens brickpass. Vi väntade besök här ute på landet så en tidig runda stod för dörren. Jag började med ca 800m simning i stilla sjö och detta blev ett av mina bästa pass i OW, bra vattenläge och lugn i simningen gjorde besöket i vattnet extra härligt. Sen hoppade jag upp på cykeln och det blev 17 kilometer i hyggligt tempo. Övergången till löpningen flöt på bra och benen kändes pigga och jag låg straxt under 5 minuterstempo under den 5 km långa rundan. Sammantaget ett bra pass utan större överraskningar. Under dagen har det blivit pilkastning, bad, kubb, boule och en mycket trevlig kräftskriva som avslutning på dagen. Kvällen bjöd på ljumma vindar och stjärnklart och man kan konstatera att sommaren vägrar att släppa greppet och ingen är väl sur för det. Snart har bloggen 15000 besök, dela den gärna till andra nära o kära:-)

I morse möttes man av ett mulet och duggregnande Eriksdalsbad. Jag mötte upp Thomas vid 06:30 för en liten genomkörare i bassängen. Dagens pass blev för egen del ingen succé då hela kroppen kändes som en klump överkokt spaghetti, trötta armar och ben och en ögonlock som helst ville stänga sig, sviterna efter söndagen gör sig gällande nu men det vänder snart. Det blev 1000 meter och tekninken kändes ändå helt ok med avsaknaden av speed var stor. Till lunch blev det en halvtimme i gymet med fokus bålstyrka och som uppvärmning blev det 3 kilometer i roddmaskinen. Nä, nu är det snart helg och i morgon åker kräfthatten på. Skål...!!

Idag slog tröttheten till som som en rak högerkrok. Benen och övriga kroppen har ju återhämtat sig mycket bra men som sagt, idag kom verkligheten ikapp mig och jag har haft svårt att hålla ögonen öppna och dagen har varit längre än vanligt, men i morgon bitti är det nya tag. 06:30 är det dags för simning med Thomas på Eriksdal och vi får hoppas på lite regn så blir det gott om plats i bassängen. Till helgen är det planerat för ett brickpass alternativt en mini triathlon för att få igång växlingarna. Men man får inte glömma bort kryddan i tillvaron och i helgen dukas kräftorna fram, hattarna kommer att pryda våra hjässor och de kulörta lamporna kommer att lysa upp altanen. Jag skall väl erkänna att jag inte är någon stor fantast av kräftor men det lär finnas annat på bordet och med säkerhet en klar med tillhörande visa och det sitter aldrig fel. Det finns väl lite delade meningar kring ICAs senaste reklamfilm men jag tycker den är rolig.

Ibland är det skönt med lite vanliga dagar som denna. Efter en tid av hård träning och förberedelser som både tar tid, kraft och påverkar folk i ens omgivning är det skönt att kliva ett steg åt sidan och bara ha en sån där vanlig dag som vanliga dagar kan vara, jobb, träningsfritt och bara följa mat och sovklockan, ibland behövs det sådana dagar för att återigen känna suget efter träningen och tävlingarna. Visst är det så att kroppen behöver återhämtning men även hjärnan kan behöva en paus då och då. En normal vecka efter ett långlopp av något slag brukar bestå av ett par dagars vila från träningen för att sedan sakta få igång benen igen ( denna gång gick det fortare vilket känns kanon) med lite lätt träning några dagar, jag brukar även ha ett enormt sug efter mat och godsaker för att sedan efter lite frosseri hitta tillbaka till mitt nya jag med träning och sund kost. Men jag tror vi behöver alla sidor lite då och då. På söndag är det två veckor kvar till Stockholm Triathlon och allt känns perfekt när det gäller förberedelserna. När det gäller löpningen gäller det bara att bevara formen med några tempopass och cyklingen får jag genom tempopass ToR till jobbet plus några brickpass cykel/löpning. Simningen är den som fortfarande har mer att önska men det är bara att nöta på i bassängen på Eriksdal och i Mälarens friska vatten.

Växlingszonen vid Stadshuset 2012