Min kärlek till löpning
Det kan låta som stora ord men jag skall försöka att i detta något längre inlägg beskriva vad som får mig att finna harmoni i löpningen. Det finns oändligt många moment, delar, faser i löpningen och så även för mig. En stor del av tiden i mina löparskor ägnar jag åt träning och väldigt många av dessa under bistra, blöta, tuffa och kalla förhållanden och frågan blir då givetvis; varför utsätta kroppen för detta när man kan sitta hemma i soffan med en kopp varm choklad och en nybakt härlig kanelbulle. Ja svaren är nog många och det ena utesluter inte det andra. Att efter en lång arbetsdag få snöra på sig skorna, dra ner mössan över öronen och försiktigt trippa fram på det nertrampade snötäcket på cykelbanan och andas in den friska luften och låta dagens negativa tankar rinna av och samtidigt känna lungorna fyllas av frisk luft och hjärnan bli skarp som Berkel-klinga är fantastiskt varje gång och det slår aldrig fel, den känslan uppstår alltid när jag får springa. Givetvis skiljer det sig från gång till gång och förhållandet av harmoni, smärta, trötthet, styrka, ja allt du kan känna under fysisk ansträngning varierar och skall så göra, det finns inget pass som är det andra likt och det är mycket av tjusningen med löpning. Vi har alla olika förutsättningar och olika lång startsträcka för att komma dit där jag är idag och andra med samma intresse men jag är övertygad om att i stort sett alla kan komma dit och finna samma känslor, ge det bara tid.
Jag längtar efter dom där sommarmornarna ute på landet då man efter en god frukost och en stunds radiolyssnande gör sig klar för ett långpass i det vackra sörmländska landskapet. Tänk dom där dagarna då man faktiskt känner sig så där stark som man drömt om och benen bara bär dig fram och hjärta och lungor jobbar i symbios och du behöver bara suga i dig av vad naturen och omgivningen erbjuder, känslan av att under ett långpass se och upptäcka saker och sedan efter genomförd runda undra vart tiden tog vägen, då har det varit en sån där bra runda som bara löprundor kan vara.
Jag mår bra av att få springa på Stockholms gator och minnas tillbaka på saker jag gjort och upplevt i denna stad. Det är en frihetskänsla att flyta fram genom staden och se platser du normalt inte passerar med bilen eller tunnelbanan på väg till och hem från jobbet. Det här är min stad och min hemmaplan och jag njuter av att få vara en del av den, nu iförd snabba skor.
Träning och tävling skiljer sig och lite andra känslor infinner sig inför t.ex. ett maratonlopp och det kräver givetvis en hel del förberedelser. Det ultimata loppet har dock sina likheter med rundan ute på landet. När man är så där väl förberedd som man kan vara och har ätit den där perfekta frukosten tävlingsdagen och allt bara känns rätt, då kommer den där känslan, vad fort det gick och vart tog tiden vägen. Att det kommer lopp och pass då känslan är lite annan är inte helt ovanligt och för mig inträffade det senast under Prag maraton då jag sprang in i den berömda väggen efter 28 kilometer och loppet innehöll en hel del smärta och kamp, men negativa tankar och smärta är övergående och får rinna av, det är inget att fokusera på, man måste lära sig att tänka positivt .
Träningen och tävlandet har för mig blivit en livsstil och jag har aldrig mått bättre fysiskt och mentalt än vad jag gör nu. Bra matvanor och mer och bättre träning har gjort mig friskare, uthålligare, snabbare och starkare. Jag sover bättre om nätterna och tänker klarare, vad mer kan man begära. Att sedan få krydda löpintresset med resor och lopp på nya platser ger det hela en helt annan dimension som jag inte vill vara utan.
En dag vill jag stå där på startlinjen vid Lake Saroma i nordöstra Japan redo för mitt livs utmaning, hur mycket klarar egentligen min kropp.
/Born to run
