Idag kunde jag genomföra det första träningspasset på en vecka. Förkylningen har bitit sig fast men tycks nu gå med på att släppa taget. Det blev ett lugnt cykelpass samt lite bålstyrka och koncentrerad träning för min vänstervad som 2 år efter den avslitna hälsenan fortfarande har en del att leva upp till. Vänstervaden skall få lite extraträning för att äntligen komma tillbaka till normal nivå vilket bör minska risken för snebelastning vilket kan vara en av orsakerna till knäproblemet. Idag gjorde jag äntligen det jag dragit lite på, jag är nu anmäld till mitt första Ultra marathon. Distansen är 50 kilometer och det känns otroligt spännande med en ny outforskad utmaning.

Efter ett långlopp som marathon brukar det bli några dagar vila och efter det en lite lugnare träningsperiod. Nu när Vätternrundan snart stundar är det lite frustrerande att jag lyckades fånga en förkylning som inte riktigt låg med i planeringen då jag egentligen behöver sitta på cykeln och samla mil. Men det är bara att köpa läget och njuta av vad andra presterar. I helgen har man följt Göteborgsvarvet med tuffa förhållanden, VM hockey med stundande final mot Schweiz och Eurovision i Malmö. Jag älskar att se på idrott och försöker att lära mig av att se på andra i aktion och måste man själv avstå från träningen finns det tid att planera och drömma om kommande lopp. Idag blir det inhandling av nya slangar till racern och hoppet om att komma igång i början av veckan lever fortfarande, i morgon är en ny dag:

Vitlökscréme
Detta enkla tillbehör går snabbt och har en härlig karaktär. Rosta 4-5 vitlöksklyftor med skalet kvar i en panna med olivolja, låt klyftorna få en gyllenbrun färg. Pressa sedan klyftorna i 2dl fet matlagningsyoghurt eller créme fraiche, salta och peppra och blanda väl. Grymt till bl.a lamm.

Jag är ingen stor konsument av förkylningspreparat men de senaste dagarna har fått mig på andra tankar och nässpray känns nödvändigt för att klara dagarna. Träningen får vila några dagar men det är inget som tynger mig då jag känner att lite vila efter en tung träningsperiod och ett marathon gör kroppen gott. Denna helg får fyllas av VM hockey och Eurovision sen hoppas jag att man kan vara igång igen nästa vecka, för som sagt jag längtar efter att springa mer, längre och snabbare.

Jag har i tidigare inlägg försökt att beskriva vad som rör sig i mitt huvud när jag springer och jag har förstått av det inte skiljer sig så fasligt från hur andra med samma intresse upplever en löprunda, en tävling eller ett utmanande långlopp av något slag. Genom egna erfarenheter, nya bekantskaper och nu en mängd böcker kring träning, kost och löpning förstår jag att det finns likasinnade men jag förstår även att andra kan ha svårt att förstå, men hoppas att jag genom mitt skrivande skall få andra till att pröva och upptäcka det som jag och andra har gjort, och se hur mycket mer vi egentligen klarar av och framförallt det underbara och den eurforiska känsla av att ha klarat något som en tuff fysisk ansträngning. Loppet i Prag blev som jag hade förutspått tufft, mycket tufft. Efter 28 kilometer ville benen något annat än hjärnat och smärtan vid dessa tillfällen är inte rolig, men det är bara smärta och den kommer att gå över. Jag vet att det låter tokigt men det är så det är och i dessa lägen gäller det att se det positiva i löpningen eller loppet, belöningen när du passerar mållinjen, musiken som spelas längs bansträckningen, den otroligt goda sportdrycken vid nästa vätskekontroll, ja listan kan göras lång och det gäller bara att fokusera på rätt saker precis som livet i övrigt. Trots ett tufft lopp och med smärtan kvar i mina tankar längtar jag till nästa lopp och nya utmaningar. Jag vill göra det snabbare och jag vill hitta den där känslan av att vara stark och att orka hur mycket som helst. Det kanske låter märkligt för många men för mig och många andra bara underbart och härligt. Nästa mål är Vätternrundan men tankarna kretsar mycket kring löpningen och är jag skadefri blir det Stockholm Ultra marathon 5 mil i Augusti och Amsterdam marathon i oktober men dyker det upp något annat spännande är jag öppen för det.

 

Förkylningen har tagit ett järngrepp och sitter både här och där och gör att träningen lär få vänta några dagar. Det kanske inte var så konstigt att man inte fick ut maximalt under loppet i Prag. Nu gäller alltså nässpray, halstabletter och fult med c vitamin. Innan resan lyckades jag hitta en intressant löparbok, " Ät och spring" av Scott Jurek och Steve Friedman. Scott har under närmare 20 års tid varit en av världens främsta löpare på distansen ultramarathon, lopp från 42 kilometer till över 20 mil. Boken verkar lovande och med min lästakt bör en recension vara på sin plats om 2-3 veckor. 

Coctailtomater eller plommontomater i ugn med rikligt med olivolja är kärlek. Låt dom bli lagom mosiga och är det fest kan man alltid strö över lite råsocker för att förhöja smaken, bon...

Inför den efterlängtade resan var det mycket oklart om jag ens skulle klara av att springa loppet, smärtan i knät satte många tankar i rullning och att pendla mellan hopp och förtvivlan tar hårt på psyket men det gällde att försöka behålla fokus på loppet och göra allt jag kunde för att till slut stå där på startlinjen. Resan gick bra och planen att njuta och äta gott inför loppet gick som på räls. Flera mycket bra restauranger med förstklassig mat till förvånansvärt låga priser. Besöket på Pasta Fresca första kvällen var charmig med god mat, bra service och en skön miljö i underjorden. Lagom långa promenader, massage och stretching verkade göra nytta för knät. Kvällen innan loppet kom tyvärr en förkylning krypande, inget som skulle förhindra en start men ag kunde gott varit utan denna. I skrivande stund är jag ordentligt förkyld och nässpray och halstabletter avlöser varandra. Kvällen innan var tanken att fylla på med lite extra energi men den kvällen blev restaurangbesökettyvärr en total katastrof. Mycket glädjande på söndagsmorgonen var att två dagar av tråkigt väder var historia och solen började värma upp luften och vid start var det strålande solsken och en behaglig temperatur. Mitt mål innan resan var att sätta pers och att gå under 3:45, vilket jag vid start insåg att det skulle bli tufft med tanke på de senaste två veckornas problem. Jag gick trots detta ut i planerat tempo och efter 1,2 kilometer när jag passerade mina medresta supporters kände jag mig grymt stark och jag flöt fram. Det började nu bli lite varmare och det gällde att inte slarva med drickakontrollerna. Kilometer efter kilometer gick och jag höll tempot och låg 2-3 minuter under planerad tid vid passeringen 2,1 mil. Vid 23 km kom en lätt lätt uppförsraka och solen värmde på bra och kroppen fick för första gången börja jobba och det var ordentligt. Fram till paseringen 28 km höll jag mig under min planerade kilometertid men sen började problemen och det gick fort. Visst började knät värka och det kändes långt från bra men det största problemet var att benen inte bar, dom var slut på kraft och energi, jag stred för att hålla mig ovanför vattenytan. Nu var det viktigt att dricka sportdryck för att få energi till benen för klara mig i mål. Vid 33 kilometer fick jag en snabb masssage av låren vilket gjorde lidandet lite bättre. Kommande kilometer gick långsamt men dock med lite bättre steg. Vid 40km kom jag upp jämsides med en triathlet från Tjeckien med brittiskt ursprung. Han tycktes ha det lika tufft som jag denna dag och han hade som mål innan loppet samma sluttid som jag på 3:45. Två slitna kroppar beslöt sig för att sista 1,2 kilometrarna slå följe, den sträckan blev mycket lättare och minnesvärd. Vi kom där på upploppet med sambatakter att lyftas fram till, fullt med folk och underbart väder, och vi hade klarat det, vi skulle snart passera mållinjen tillsammans, tack Charles Burton. Efter loppet blev det bubbel, segeröl och en fantastisk middag. Måndagen ägnades åt massage, shopping och mer god mat. Middagen avnjöt vi på pärlan Ristorante Pizzeria Giovanni, en fullpoängare. Det viktigaste efter ett lopp som detta är att köra en liten analys över förberedelser som mat, väder, träning, sömn mm för att ha möjlighet att förbereda sig än bättre inför kommande lopp. Från Prag tar jag med mig: Underbar stad med mycket att erbjuda, ett lite mindre påkostat lopp men mycket vänligt trots all kullersten, boka bra restauranger i förväg, billigt. Efter ett par dagar har benen hämtat sig helt ok och är nu redo för att börja jobba igen, cykel kanske.

Nummerlappsdags                      Pasta Freca en kononkrog

Fikapaus på Elba                        Gatukonst

Charles Burton

Kultur i Prag

Plocktallrik på U Stares Stadny    Sjyssta källarvalv

 

Efter ett par dagar med bra uppladdning blev det igår dags för loppet. Prag visade sin bästa sida och regnet byttes till strålande solsken och sambarytmer längs banan. Jag hade till detta lopp förhoppningen att sätta personbästa men insåg redan efter 27 km att det skulle bli omöjligt. Benen och knät var inte helt hundra så det fick handla om att ta sig i mål. De sista två kilometrarna sprang jag tillsammans med en triathlet som kom från GB men nu bodde i Tjeckien, vi hjälpte varandra den sista biten till toner av samba längs upploppet, en härlig känsla. Igår kväll blev det en härlig middag på restaurant Rennome som bjöd på god mat och ypperlig service. Idag skall jag försöka få lite ordning på burgarna, ev. blir det en liten oljemassage.

Startnummer 4480 är på plats i Prag. Händelserik dag med resa, lunchschnitzel, inkvartering i kanonlägenhet 5 min från start/målgång, regn och en sagolik trerätters på Pasta Fresca. Har redan testat t-bana o spårvagn, och dom funkar..!

Betyder god kväll på svenska och får bli starten på min Prag resa. Sitter framför TVn och ser hur Sverige verkar ha det otroligt svårt att rå på Kanada i VM hockeyn. Väskan är packad och allt är klart för resan till Tjeckien och ett ytterligare marathonlopp. De sista 2 veckorna har handlat om att få ordning på knät så att en start skall vara möjlig. Det har gått lite upp och ner men det finns inget som kommer att stoppa mig, jag kommer att stå vid starten på söndag och göra ett försök. Vädret ser ut att bli kanon ur löparperspektiv med 10-16 grader, sol och moln och kanske några småskurar. Idag har jag ökat på mitt intag något när jag äter samt börjat dricka lite extra men med förnuft, det är inte helt ovanligt att en del överdriver detta och vräker i sig pasta mm dagarna innan, tänk vad mätta dom skall vara. Nu gäller det att njuta av dagarna i Prag och vi har bokat in några bra krogar att äta på och jag ser fram mot en välförtjänt kall öl efter loppet på något typiskt ölcafé, na zdravi ( skål). Under dagarna i Prag kommer det att bli lite glesare med inläggen på bloggen men jag kommer att lägga upp en hel del foton på Instragram " runningheller" så ni kan följa vad som händer.
Dobrou noc....!
 

Jag älskar sallader när värmen kryper på och den behöver inte vara torftig och tråkig. Fördelen med sallad är den oändliga möjligheten till variation, tillagningstiden, fräschören och nyttigheten. Att man sedan redan har många bra ingredienser i kylen gör inte saken sämre. Dagens tips blir en laxsallad från ICA.se https://www.ica.se/recept/ljummen-laxsallad-med-rodloksvinagrett-571720/ smaklig spis....!