Pga arbetsresa ner till Göteborg har det inte blivit något inlägg på några dagar men jag är nu back on track och skall nu åter vara igång med skrivandet. Resan till väst hade ett fullspeckat schema men igår morse blev det i alla fall en lätt 3 kilometers runda runt Ullevi och Scandinavium, för det är nämligen så att jag reser aldrig ensam, mina löparskor följer alltid med. Idag är det viktigt för mig att hotellet kan erbjuda bra träningsmöjligheter för att jag inte skall tappa fart i träningen. Jag träffade en spännande kontakt på hotellet igår och det var en kille från Asics som jag kommer att kontakta för eventuella samarbeten framöver.

Svaret på frågan är troligen att det finns lika många svar som det finns löpare. Men jag tänkte i alla fall dela med mig av det som far runt i mitt huvud när jag är ute och springer och hur det kan skilja sig lite beroende på typ av pass, när, träning eller tävling, sinnestillstånd med mera. Ibland när jag sticker ut och springer kan det vara enbart för att rensa huvudet efter tex en tuff dag på jobbet då många frågor behöver rätas ut, ungefär på samma sätt som vi bearbetar händelser i våra drömmar, efter dessa rundor känner man sig oftast lite piggare och är redo för att hantera nya frågor. När det gäller träningspass av lite tuffare karaktär handlar det ofta för mig att dela upp passet/sträckan i olika delar så att jag aldrig har för långt till nästa delmål, det kan tex vara nästa backe, varv, eller kanske nästa minut eller kilometer. Själva finessen blir att klara av själva etappen eller sträckan, sedan kan tempot variera. När det gäller träningspass handlar det oftast om en ansträng på 1/2 h till 1 1/2 h och då brukar det vara lättare att hålla tankarna igång än när man kommer upp på längre distanser. När jag tävlar och då oftast i långdistans är grunden även där att dela upp loppet i mindre etapper men här tillkommer även för mig räknandet. Jag brukar sysselsätta mig med att räkna hur mycket jag ligger före eller efter min tänkta tid vid de olika delmålen. Nu undrar ni säkert vad jag har min klocka till om jag skall räkna så mycket, och svaret är enkelt, klockan visar inte allt och räknandet underlättar min löpning och får tiden att gå. Givetvis är det så att det finns mycket annat som gör själva löpningen lättare som omgivningen, andra löpare, publik mm. Några av de senaste tävlingarna eller marathonloppen har varit på platser där miljön har haft stor betydelse när det gäller valet av lopp, tänk er själva ett marathon i Paris med allt vad den staden har att erbjuda. Nästa kommande lopp blir Prag Marathon, även kallat ett av världens vackraste marathonlopp. Idag blev det 1 mil på löpbandet och då tittade jag lite på TV´n i gymet, men det är ju inte alltid som den är med.

Idag var det en sportsöndag man har sett fram mot. Det började med den spektakulära starten av Vasaloppet där myllret av åkare bar iväg mot nio tuffa mil. En morgon i sängen med god frukost och TV´n på med längdåkning i världsklass och en bansträckning man känner till blir en speciell känsla. Efter det rafflande loppet blev det en mil jogging i vintersolen, något halkigt men löpningen känns ok tots att det är tidigt på säsongen. Väl hemma igen var det bara att bänka sig för fortsättningen av femmilen och upplösningen med Johan Olsson som som slutgiltig vinnare i ett fantastiskt lopp, en skön avslutning på längdsäsongen. Att söndagen även innehöll lite bandy, fotboll och hockey gjorde inte saken sämre.

Grattis Johan...!!!

Idag har det varit planerad vilodag med mycket fika och en hel del sport på TV. Det är skönt med dessa dagar ibland även fast kroppen känns stark och skulle orka med ett pass, musklerna behöver sin återhämtning. Har börjat läsa i " Den nakna hälsan"  och man får se vad det bär av någonstans. Jonas Colting är ute och föreläser lite och kanske det kan vara något. Jag tycker det är intressant att höra om andras resor kring allt vad träning innebär, lyssna och läs och anpassa det sedan efter dig själv känns som ett hyggligt koncept. Det finns en uppsjö av intressanta bloggar, tidningar och forum som har mycket matnyttigt att erbjuda. Jag lovar att när det dyker upp något spännande är ni de första att få veta.

Vilokudde

Det har blivit en hel del träning och aktiviteter de två första månaderna av tjugohundratretton, men det känns bra och jag känner mig starkare och starkare för varje dag som går. Receptet är nog helt enkelt växelvis träning och ett sunt upplägg. På lunchen idag blev det ett lättare pass mixat med 20 min cykel som uppvärmning och en liten slottssprint i stakmaskinen med rekordtiden 55,4 sekunder, efter det blev det lite blandad styrka för bröst, mage och armar. Jag brukar med jämna mellanrum komma med lite bra boktips och det kommer även ett idag, men det gäller en bok jag själv ännu inte läst men blivit rekommenderad , " Den Nakna Hälsan" av Jonas Colting, tänkte att helgen kan få bestå av lite löpning, Vasaloppet på TV och några första rader av boken. Trevlig helg på er.

Ett bra sätt att lära känna nya städer är löprundor. I morse blev det en 5 kilometersrunda i vacker omgivning nere vid vattnet här i Luleå och det tar inte lång tid eller så många km innan man lär sig hitta. Det var ett par plusgrader och det blev en behaglig runda längs ett bra sandat promenadstråk. Nästa vecka packas löparsakerna ner för att känna på Göteborg.

 

Det kanske inte blir verklighet men nog känns det som att längdsäsongen nu är över och det skyddande gula vaxet skall appliceras och skidorna skall få sin rättmätliga vila ett tag framöver, men man vet aldrig, det finns fortfarande bra spår här i Stockholm. I morse blev det i alla fall ett skönt simpass på Eriksdal på 1200 meter med mestadels crawl. Det är viktigt att inte fuska med tekniken och det finns en hel del hjälpmedel som kan underlätta, men det är helt individuellt. Jag brukar simma en hel del med paddlar för styrketräningens skull och dolmen för att hitta rätt vattenläge men man får pröva sig fram. I eftermiddag bär det av till Luleå och vi får se vad det blir för möjligheter till något pass.

I morse när jag vaknade befarade jag det värsta, att kroppen skulle vara stel och orörlig efter helgens skidbravader. Men till min förvåning var det endast mina trötta ögon som bad om några extra timmars sömn, men icke, det var dags att återigen bege sig till arbetet. Till lunch blev det en genomkörare i gymet för att bli av med den stelhet som vägrat lämna min kropp och lyckligtvis var det bara armarna som kved av smärta efter söndagens 8 mil stakning. På löpbandet visade benen en härlig pigghet och det blev 6 kilometer i hyggligt tempo. Kroppen är bra på att återhämta sig om man använder sunt förnuft, vila, stretching, ett lätt genomkörarpass och mat gör underverk. Det är imponerande hur mycket våra kroppar klarar av. I söndags vet jag inte hur många skidåkare jag såg som pendlade mellan hopp och förtvivlan, som vallade på och skrapade bort, som svor och som skrattade men de flesta visste att dom hade lite extra att ge, att dom orkade lite till. Det var nog många av oss alla som passerade målgången i Mora med samma leende på läpparna och samma glimt i ögat och vi var nog alla lite stolta över det vi gjort " I fäders spår för framtida segrar".

Borta bra men hemma bäst. Det har varit några fantastiska dagar uppe i Mora tillsammans med kollegor och vänner. Ett supertrevligt arrangemang med ICA och KortVasan med bussresa, gemensam middag och ett trevligt lopp. Sedan var det bara att byta boende under fredagen och inkvartera sig på Mora Folkhögskola där vi campat två år i rad innan denna helg. Det blev mycket vila och fokus på att fylla på med bränsle inför Öppet Spår, och vad äter man kvällen innan? Jag är faktiskt lite trött på allt tjat om pasta pasta och åter pasta. Jag har lyssnat på vad många duktiga idrottare säger, ät det du är van vid och som du tycker om och ät lite mer än vanligt inför ett längre lopp. Så vi gjorde en Lisa Nordén och åt pizza, och hon tog ju i alla fall VM guld. Efter loppet blev det bastu och en öl för att sedan äta segermiddag med lammrostbiff och potatisgratäng på stammiskrogen Strand i Mora. Det blev en god nattsömn och en härligt lång frukost i morse innan vi åter igen vände hem mot Stockholm, borta bra men hemma bäst.


 

Igår kväll blev det tidigt i säng för att stiga upp 03:15 för att göra sig klar för årets Öppna Spår , 9 mil klassisk längdåkning. Det blev 9 mil klassiskt helvete med dåligt fäste och ett tufft prov. Men tack vare envist nötande med stakträning på gymet och i spåret kunde jag glida över mållinjen på 7:46:59 vilket är pers med  drygt15 min med svåra förhållanden, kanske blir det någon liten bild när uppkopplingen är bättre, nu sovdags efter en trevlig segermiddag med vänner.

Lycklig..!!